Så här piggar man upp läsarna i höstmörkret.

Målarkurs igår, tränade träd. Oinspirerad och trött.

Jag tycker oktober är en skitmånad, och just nu lever den upp till det. Sen kom jag att tänka på november, och det slog mig att november nog är ännu mera skit.

I DN fyller julborden annonssidorna. Fy fan.

Ge mig april.

Nu.

http://www.typealyzer.com/?lang=sv

När jag kom ut från coachen idag hade någon tagit min kappa. Det hängde en nästan likadan på en galge (en strl för liten). Jag tog den istället. Det kan innebära att ifall jag tog fel kappa (dvs någon oskyldigs) så kanske hon i sin tur tar någon annans. Och sen är dominobrickorna i full rusning. Kanske just DU drabbas snart?

Eller så hade det redan börjat, jag kanske var person nr 23.

P.S Ja, jag kollade med alla kvarvarande personer ifall den jag ämnade ta tillhörde någon av dem. Det gjorde den inte. Så koppla av.

P.P.S Ja, det var jobbigt att ha en strl för liten kappa på sig. Det var ännu jobbigare att det inte var min. Jag vill ha min! Den har prickigt foder! Den är inkörd! Den luktar gott! Ge miiiiiiig!!!!!!!

En vän hintade i mejl att hon hade något att berätta... och det skrev hon efter att hon redogjort för en annan sak hon tycker är jobbigt just nu.

Min fantasi gick igång i vanlig ordning , och jag hade börjat tro att det var något riktigt hemskt som hade hänt, eller som skulle hända. Vi träffades för lunch, och jag hade förberett mig för att vara den goda coachen/medmänniskan. Allvarsamma men medkännande minen på plats.

Så. Kom det. Det hon ville berätta.

Hon har blivit kontaktad av två olika headhuntingföretag, två bra jobb som passar henne bra.

Jaha.

Jag lyssnade och ställde frågor, och försökte ställa om från behövd kurator till glad kompis. Inte så framgångsrikt.

Lommade därifrån och undrade vad fan jag håller på med. 

Gymet igår: ganska vanliga (om än något unga) människor står och rycker och sliter i maskinerna. Smala, tjocka, korta, långa, you name it. Klädseln varierar, shorts och fladdrig t-shirt dominerar.

Jag sitter i en roddmaskin och stånkar. Så plötsligt, kommer han. Killen som alltid var kortast i klassen, kanske lite tanig till och med. Nu har han blivit ungefär 40. Han är fortfarande kortast. Nångång för kanske 15 år sen bestämde han sig för att bli stor. Han kunde inte växa på längden, och han föraktar tjocka, så det fick bli med hjälp av muskler. På överkroppen. BARA på överkroppen. Han bär en svart do-rag i LÄDER. Han har glansigt svart linne, och glansiga för små shorts. Han stannar till framför en spegel. Där ställer han sig och POSERAR. Han spänner bröstmusklerna, han tänker "Hulken". Han vänder sig och kollar ryggen. Han är nöjd, och går vidare. Jag tappar fart eftersom all min energi går åt till att inte skratta högt. Jag tänker på Ben Stiller i Dodgeball, och det gör alla andra också.

Livet är inte lätt.