Nej, ettan flytter INTE, inte till just den lägenheten i alla fall. Tråkigt och irriterande, alla var mentalt förberedda (inkl blivande rumskompisen som var ännu mer pepp).

Jaha, snart flyttar bebis nummer två, eller nummer ett kanske jag ska skriva, eftersom hon kom först till världen. Ska det vara så här? Ja, det ska det. Är det overkligt? Ja, det är det. Kommer det att fällas en och annan tår när det är dags? Nej herregud, skärpning!

Kånka kånka, bära bära.

Gråta gråta, åka åka.

Städa städa, snora snora.

Det är tomt i garderoben, i badrumsskåpet och i hjärtat.

Vem kunde tro att den där guldlockiga klängande envisa lilla apungen så snart skulle stå där och tejpa flyttkartonger? Så ivrig att komma iväg, så nära till gråten.